Den rosa elefanten

Alla smyger runt den rosa elefanten i rummet, i jakten på nya möss.

Efterspelet till valet, där SD, fick 13 %, börjar få smått löjeväckande tendenser. Alla springer runt som yra höns och letar syndabockar och orsaker till varför 13 % av de röstande valde SD på valsedeln i riksdagsvalet. Det skrivs spaltkilometer på ledarsidor, bloggar och sociala medier om vem som drivit, lurat och piskat folka att lägga sin röst på SD. Teorierna kan sammanfattas som så att felet är någon annans än skribenten och att det på ett eller annat sätt är någon som skrämt eller lurat väljarna.

I ett slag idiotförklarar man 13 % av väljarkåren genom att påstå att de själva inte skulle ha kunnat bilda sig en uppfattning om hur de ska rösta. Det enda jag anser att man har rätt om, är frågan om att ”bilda sig en uppfattning om och få svar.”

Många i Sverige upplever tydligen att den nuvarande flykting och integrationspolitiken som ett problem. SD har varit tydliga och sagt att de ska stoppa det. Här har väljaren alltså fått ett svar. Om SD får sin vilja igenom så upphör de upplevda problemen. REALpolitik.

Vad har då övriga partier gjort? De har ägnat sig åt allt annat än att svara på väljarnas oro. De har omväxlande staplat adjektiv på varandra ”Öppna era hjärtan” och ”Sverige är kallt” och svartmålat SD. Den enda jag kan dra mig till minnes som gjorde en ansats att bekräfta folks oro och komma med några halvdanna försök till att stilla den, var Stefan Löfvén. Men dessvärre var han så rädd för att prata om elefanten så han kom inte längre, men jag tror att han var på rätt spår.

Verkligen tydligt

 

Väljarna efterfrågade REALpolitik, men fick humbug till svar. Jättekonstigt att de röstade som de gjorde….verkligen.

Media ska vi inte tala om, de ägnade hela valrörelsen åt att sätta dit SD-företrädare (vilket också är en viktig uppgift, men inte den enda uppgiften) och driva adjektivkampanjer. Istället borde man ställt alla partier mot väggen om vad de hade för förslag till REALpolitik för att möta folks oro. Inte ett smack gjordes och väljarna kunde inte ta ställning till om deras oro kunde stillas av något annat parti.

Om Stefan Löfvén (som exempel) bara på ett konkret sätt hade fått fullfölja sina tankegånger (som jag gissar att han hade) och på ett sakligt och praktiskt sätt fått redogöra för hur S vill göra så tror jag att valutfallet hade blivit ett annat. Fiktivt tal: ”Vi ser och förstår folks oro (längre kom han aldrig), för att möta denna oro tänker vi göra si och så och bu och bä, vilket får till effekt att de nyanlända kommer komma in i vårt samhälle på ett bra och snabbt sätt. Vi kommer också hjälpa de små orter som har många nyanlända genom att införa en lag om att alla kommuner ska ta emot efter folkmängd. Stockholm kommer alltså ta emot Y antal nyanlända i år och lilla kommunen X har gjort sitt för de kommande åren. Det kommer kosta såhär mycket och vi kommer finansiera det såhär. Ni behöver inte känna någon oro för att de socila trygghetssystemen kommer urholkas eller att ni påverkas negativt av vår generösa asylpolitik” Först då kan folk göra ett upplyst val.

Slutsatsen är alltså underkänt för alla de övriga partierna och för Media. Folket ville ha svar men fick inga.