måndag 23 maj 2016

Göran Persson kom tillbaka

Nu tror nog bloggens läsare att en propp har gått i huvudet på mig.

Låt mig förklara vad jag menar med rubriken.

Igår såg jag en "debatt" mellan Annie Lööf och Ygeman. Just denna debatt handlade om blåljuspersonal och ligister. Jag såg att deras munnar rörde sig, men inget vettigt kom ut. Det var ngn miljard hit eller dit när de klampade runt i snömoset. Jag har noll förtroende för dessa politiker. De är bara urblaskade sifferrapare som helst saknar genomförandekraft och pondus.

Vem tänker ni på om man talar om en svensk politiker med pondus de senaste åren? Själv tänker jag på Göran Persson. Under hans tid vid makten skällde jag såklart mkt på sosseriet, men då visste vi inte hur bra det var med en rejäl exekutiv boss som stod med båda fötterna i den svenska myllan.

Hellre Görans mer jordnära sossepolitik än dagens identitetspolitiska socialliberalsim som är förhärskande.

Jag har mkt svårt att tro att Göran skulle låta islamisterna i Mp får vara med runt köttgrytorna om de inte rensade ut ordentligt i eget bo.

Görans uttalande angående tiggare, migranter mm den senaste tiden stärker mig i tron att han skulle klarat de senaste årens kris bättre än någon av de vi har eller har haft i regeringställning de senaste mandatperioderna.

Min önskan om Göran tillbaka är väl dock mest ett rejält underbetyg till dagens borgare (eller vad de nu är). Jag vill ha ordning och reda och någon jordnära person som pekar med hela handen och bestämmer.

Fire away! 


8 kommentarer:

  1. Ja, jag tvingades genom tunna väggar höra grannens tittande på denna "debatt". Bla, bla, bla. Samma gamla visor malande i gamla hjulspår. Man är helt övertygade om sin ideologiska linje och därmed är verkligheten fel. Så lika är Mona Sahlin och Annie Lööf. De ritar sin egen karta och berghällen existerar inte trots att man med satellitbilder kan visa den.
    Ideologiska virrpannor är lite som homeopater. Bara man tror på sin politik och sina ord. Vad orden har för innebörd och om dessa ord har någon koppling till vad som sker spelar ingen roll. Medierna har samma infallsvinkel då de efterlyser "MER ideologi". Jo, tjenare. Hasch, vin och kokain är inte en bra blandning för medelålders redaktörer och journalister. Det man skådat bortom verklighetens trista illusoriska murar, var blott en annan illusion fast med andra ämnen påverkande synapserna.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med till 100%!!!

    Det är på många sätt tragiskt, men det är bara att erkänna att GP har varit den i särklass bästa statsministern i modern tid.

    Vidare är det tveklöst att striden om den sämsta statsministern någonsin är en ren M affär. Reinfeldt var uppenbarligen inget annat än en total katastrof, men det är lätt att glömma att även Bildt var helt skogstokig. Som jag ser saken vinner Reinfeldt på poäng, men endast eftersom han satt längre. Hade Bildt fått sitta i 8 år hade landet kollapsat för länge sen.

    Att upp emot en fjärdedel av landets vuxna befolkning tydligen skulle vara villiga att trots dessa erfarenheter ge sitt förtroende till ytterligare en moderat är så extremt häpnadsväckande att det knappt finns ord.

    Hatar svenskarna sina barn? Är de hjärndöda?

    VAD ÄR FEL PÅ DESSA MÄNNISKOR????????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på att Bildt fick dras med både Olof Johansson och Bengt Westerberg, så skötte han sig bra som statsminister. Däremot solkas hans eftermäle betydligt av samröret med Reinfeldt.

      Den senare valde - VALDE! - att samarbeta med MP, vilket var ännu dummare än när Sahlin valde det. "Hennes" taltrattar var inte tillnärmelsevis så galna som de Reinfeldt slog sig i lag med.

      Å andra sidan satte Löfven just de galningarna i regeringen. Tillsammans med de sämsta ministrar sossarna någonsin lyckats uppbåda. Dessutom är han bara halvvägs genom sin mandatperiod. Innan den är över kommer Reinfeldt att framstå som en bra statsminister.

      Radera
  3. Hej.

    En stark ledare som pekar med hela handen, får tågen att gå i tid, och ställer till med räfst & rättarting? "Careful what you wish for..."

    Det finns inget i nuläget som tyder på att det finns någon form av organiserad grupp med förmåga att genomföra maktövertagande i syfte att rädda landet. Inte utanför islams kretsar.

    Låt det sjunka in: de politiska partierna, SD inkluderade, har ingen vilja eller möjlighet till maktövertagande (faktisk makt, inte nominell). Den militära och polisiära staben är nedlusade av politiskt utsedda karriärister axel mot axel med de plikttrogna, och med möjlighet att i viss mån styra karriärmöjligheter via utnämningsmakt.

    Det är mardrömslikt att erkänna, men i takt med läget blir farligare dag för dag landar allt mer i ett val mellan underkastelse, flykt eller försvar och vilka är de enda som idag i Sverige talar om att det ens existerar ett behov att rädda och skydda landet och folket?

    Men visst, om tjänsten utlyses via Af är det väl en och annan som söker. Annars finns det ingen som kan vara den starke ledaren, eftersom det är statsskickets form som är en av problemets rötter, och därmed kan den starke ledaren som nu faktiskt behövs inte nå makt på demokratisk väg.

    Vi behöver en Churchill, en Vasa, en El Cid, en Vlad Tepes. Vad har vi jämfört med dessa?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jean Baptiste Jules Bernadotte var ju inte så dum heller.
      Fast hysteriskt rädd för Vasaättlingar...

      Radera
    2. Vlad "Pålspetsaren" Tepes verkar intressant, eller varför inte Jean-Bédel Bokassa, som aldrig gick hungrig så länge det fanns människor, eller Idi Amin som hade den bland PK-eliten "ultimata" religionen?

      Radera
    3. En churchill, Thatcher eller Så skulle vara fint. Tror dock att Göran skulle funka också i funktionen att återta politiken till en kontakt med verkligheten. Det är nog inte så tokigt att ha varit kommunalråd innan man hamnar i rikspolitiken.

      Radera
  4. Ja, det kommer att komma krav på en "stark man" att leda landet. Lågkonjunkturen närmar sig, och sen så...

    SvaraRadera